Erinnerung gegen die Kostenrechnung der Landesjustizkasse Bamberg vom 06.11.2024 über 17 643 €. Die Gebühr ergab sich aus dem vom Gericht am 07.10.2024 vorläufig festgesetzten Streitwert von 1 000 000 €. Peter wendet ein, dass die Zahlung der Gerichtskosten nicht vor der Entscheidung über seinen Antrag auf Prozesskostenhilfe (auf den 20.11.2024 verschoben) verlangt werden kann, und beantragt unter Hinweis auf seine Zahlungsunfähigkeit die Stundung bis zur rechtskräftigen Entscheidung über die Prozesskostenhilfe. Am selben Tag (06.11.2024) spricht das Gericht selbst von einem „Klageentwurf" und „potentiellen Beklagten", und es läuft ein Prozesskostenhilfeverfahren, das gebührenfrei ist.
Objection (Erinnerung) to the cost invoice of the Landesjustizkasse Bamberg dated 06.11.2024 for EUR 17,643. The fee arose from the dispute value of EUR 1,000,000 provisionally set by the court on 07.10.2024. Peter objects that payment of the court costs cannot be demanded before a decision on his application for legal aid (postponed to 20.11.2024) and, citing his insolvency, requests deferral (Stundung) until a final decision on legal aid. On the same day (06.11.2024) the court itself refers to a „draft claim" and „potential defendants", and a legal-aid procedure — which is free of charge — is pending.
Odvolanie (Erinnerung) voči faktúre Landesjustizkasse Bamberg zo 06.11.2024 na 17 643 €. Poplatok vzišiel z hodnoty sporu 1 000 000 €, ktorú súd predbežne určil 07.10.2024. Peter namieta, že úhradu súdnych nákladov nemožno žiadať pred rozhodnutím o jeho žiadosti o právnu pomoc (odloženom na 20.11.2024), a s poukazom na svoju insolventnosť žiada odklad splatnosti faktúry (Stundung) až do právoplatného rozhodnutia o právnej pomoci. Súd pritom v ten istý deň (06.11.2024) sám píše o „návrhu žaloby" a „potenciálnych žalovaných" a beží konanie o právnej pomoci, ktoré je bez poplatku.
Prigovor (Erinnerung) protiv računa troškova Landesjustizkasse Bamberg od 06.11.2024. na 17 643 €. Pristojba je proizašla iz vrijednosti spora od 1 000 000 € koju je sud privremeno utvrdio 07.10.2024. Peter prigovara da se plaćanje sudskih troškova ne može tražiti prije odluke o njegovu zahtjevu za pravnu pomoć (odgođenoj na 20.11.2024.) te, pozivajući se na insolventnost, traži odgodu plaćanja računa (Stundung) do pravomoćne odluke o pravnoj pomoći. Sud pritom istoga dana (06.11.2024.) sam govori o „nacrtu tužbe" i „potencijalnim tuženicima", a u tijeku je postupak pravne pomoći koji je oslobođen pristojbe.
Sprzeciw (Erinnerung) wobec rachunku kosztów Landesjustizkasse Bamberg z dnia 06.11.2024 na 17 643 €. Opłata wynikła z wartości przedmiotu sporu 1 000 000 €, ustalonej wstępnie przez sąd 07.10.2024. Peter podnosi, że zapłaty kosztów sądowych nie można żądać przed rozstrzygnięciem o jego wniosku o pomoc prawną (przesuniętym na 20.11.2024) i, powołując się na niewypłacalność, wnosi o odroczenie płatności rachunku (Stundung) do prawomocnego rozstrzygnięcia o pomocy prawnej. Tego samego dnia (06.11.2024) sąd sam pisze o „projekcie pozwu" i „potencjalnych pozwanych", a toczy się postępowanie o pomoc prawną, które jest wolne od opłat.
Recurso (Erinnerung) contra la factura de costas de la Landesjustizkasse Bamberg de 06.11.2024 por 17 643 €. La tasa se derivó de la cuantía del litigio de 1 000 000 € fijada provisionalmente por el tribunal el 07.10.2024. Peter alega que no puede exigirse el pago de las costas judiciales antes de resolver sobre su solicitud de asistencia jurídica gratuita (aplazada al 20.11.2024) y, invocando su insolvencia, solicita el aplazamiento del pago (Stundung) hasta la resolución firme sobre la asistencia jurídica. Ese mismo día (06.11.2024) el propio tribunal habla de un „proyecto de demanda" y de „posibles demandados", y está en curso un procedimiento de asistencia jurídica que está exento de tasas.
Opposizione (Erinnerung) alla nota spese della Landesjustizkasse Bamberg del 06.11.2024 per 17 643 €. Il contributo derivava dal valore della controversia di 1 000 000 € fissato provvisoriamente dal tribunale il 07.10.2024. Peter eccepisce che il pagamento delle spese giudiziarie non può essere richiesto prima della decisione sulla sua domanda di gratuito patrocinio (rinviata al 20.11.2024) e, richiamando la propria insolvenza, chiede il differimento del pagamento (Stundung) fino alla decisione definitiva sul gratuito patrocinio. Lo stesso giorno (06.11.2024) il tribunale stesso parla di una „bozza di citazione" e di „potenziali convenuti", ed è pendente un procedimento di gratuito patrocinio che è esente da spese.
Réclamation (Erinnerung) contre la note de frais de la Landesjustizkasse Bamberg du 06.11.2024 d'un montant de 17 643 €. Le droit résultait de la valeur du litige de 1 000 000 € fixée provisoirement par le tribunal le 07.10.2024. Peter fait valoir que le paiement des frais de justice ne peut être exigé avant qu'il soit statué sur sa demande d'aide juridictionnelle (reportée au 20.11.2024) et, invoquant son insolvabilité, demande le report du paiement (Stundung) jusqu'à la décision définitive sur l'aide juridictionnelle. Le même jour (06.11.2024), le tribunal lui-même parle d'un « projet de requête » et de « défendeurs potentiels », et une procédure d'aide juridictionnelle — exonérée de frais — est en cours.
Invändning (Erinnerung) mot kostnadsräkningen från Landesjustizkasse Bamberg av den 06.11.2024 på 17 643 €. Avgiften följde av tvistevärdet 1 000 000 € som domstolen preliminärt fastställde den 07.10.2024. Peter invänder att betalning av rättegångskostnaderna inte kan krävas innan beslut har fattats om hans ansökan om rättshjälp (uppskjuten till 20.11.2024), och begär med hänvisning till sin insolvens uppskov med betalningen (Stundung) till dess ett slutligt beslut om rättshjälp föreligger. Samma dag (06.11.2024) talar domstolen själv om ett „utkast till stämning" och „potentiella svarande", och ett rättshjälpsförfarande — som är avgiftsfritt — pågår.
Am selben Tag, an dem mir die Kasse die Rechnung über 17 643 € schickte, stellte mir das Gericht auch diese Verfügung zu. Darin heißt es, dass beiden potentiellen Beklagten der Klageentwurf vom 2. Oktober 2024 übersandt wird und dass die Frist, in der die Gegenseite zu meinem Prozesskostenhilfeantrag Stellung nehmen kann, bis zum 20. November 2024 verlängert wird.
Das Gericht spricht hier also mit eigenen Worten von einem ENTWURF der Klage und von POTENTIELLEN Beklagten. Das Verfahren befand sich im Stadium der Entscheidung über die Prozesskostenhilfe, und dieses ist nach deutschem Recht gerichtskostenfrei. Die Gebühr nach KV-GKG 1210 — jene, die mir am selben Tag mit 17 643 € in Rechnung gestellt wurde — entsteht erst mit Erhebung der Klage.
Zwei Schreiben desselben Tages sagen somit jeweils etwas anderes: das eine, die Klage sei noch ein Entwurf und die Gegenseite habe sich erst noch zu äußern, das andere, ich hätte die Gebühr für das Streitverfahren zu zahlen.
Gegen den Kostenansatz kann der Rechtsbehelf der Erinnerung eingelegt werden — das Verfahren darüber ist gebührenfrei und an keine Frist gebunden.
On the same day the treasury sent me the invoice for €17,643, the court also served this order on me. It states that the draft statement of claim of 2 October 2024 is being sent to both potential defendants, and that the period in which the opposing party may comment on my legal-aid application is extended until 20 November 2024.
The court thus speaks in its own words of a DRAFT of the claim and of POTENTIAL defendants. The proceedings were at the stage of deciding on legal aid, and that stage is free of court fees under German law. The fee under KV-GKG 1210 — the one billed to me the same day at €17,643 — arises only once the action is brought.
Two documents of the same date therefore each say something different: one, that the claim is still a draft and the other side has yet to comment; the other, that I am to pay the fee for contentious proceedings.
The remedy of Erinnerung may be lodged against the assessment of costs — proceedings on it are free of charge and subject to no time limit.
V ten istý deň, keď mi pokladnica poslala faktúru na 17 643 €, mi súd doručil aj toto uznesenie. Stojí v ňom, že sa obom potenciálnym žalovaným zasiela návrh žaloby z 2. októbra 2024 a že sa predlžuje lehota, v ktorej sa protistrana môže vyjadriť k mojej žiadosti o bezplatnú právnu pomoc — do 20. novembra 2024.
Súd tu teda vlastnými slovami hovorí o NÁVRHU žaloby a o POTENCIÁLNYCH žalovaných. Konanie bolo v štádiu rozhodovania o bezplatnej právnej pomoci, ktoré je podľa nemeckého práva bez súdneho poplatku. Poplatok podľa položky KV-GKG 1210 — ten, ktorý mi v ten istý deň vyúčtovali vo výške 17 643 € — vzniká až podaním žaloby.
Dva dokumenty z toho istého dňa teda hovoria každý niečo iné: jeden, že žaloba je zatiaľ len návrh a protistrana sa ešte len má vyjadriť, druhý, že mám zaplatiť poplatok za sporové konanie.
Proti vyčísleniu trov možno podať opravný prostriedok Erinnerung — konanie o ňom je bezplatné a nie je viazané žiadnou lehotou.
Istoga dana kada mi je blagajna poslala račun na 17 643 €, sud mi je dostavio i ovo rješenje. U njemu stoji da se objema potencijalnim tuženicima dostavlja nacrt tužbe od 2. listopada 2024. te da se rok u kojem se protivna strana može očitovati o mojem zahtjevu za besplatnu pravnu pomoć produljuje do 20. studenoga 2024.
Sud dakle vlastitim riječima govori o NACRTU tužbe i o POTENCIJALNIM tuženicima. Postupak je bio u fazi odlučivanja o besplatnoj pravnoj pomoći, a ta je faza prema njemačkom pravu oslobođena sudskih pristojbi. Pristojba prema KV-GKG 1210 — ona koja mi je istoga dana obračunata u iznosu od 17 643 € — nastaje tek podnošenjem tužbe.
Dva dokumenta istoga dana govore dakle svaki nešto drugo: jedan da je tužba još samo nacrt i da se protivna strana tek treba očitovati, drugi da trebam platiti pristojbu za parnični postupak.
Protiv obračuna troškova može se podnijeti pravni lijek Erinnerung — postupak po njemu je besplatan i nije vezan nikakvim rokom.
Tego samego dnia, w którym kasa przysłała mi rachunek na 17 643 €, sąd doręczył mi także to zarządzenie. Stwierdza się w nim, że obu potencjalnym pozwanym doręcza się projekt pozwu z 2 października 2024 r. oraz że termin, w którym strona przeciwna może zająć stanowisko wobec mojego wniosku o pomoc prawną, zostaje przedłużony do 20 listopada 2024 r.
Sąd mówi tu zatem własnymi słowami o PROJEKCIE pozwu i o POTENCJALNYCH pozwanych. Postępowanie było na etapie rozstrzygania o pomocy prawnej, a ten etap jest w prawie niemieckim wolny od opłat sądowych. Opłata według KV-GKG 1210 — ta, którą naliczono mi tego samego dnia w wysokości 17 643 € — powstaje dopiero z chwilą wniesienia pozwu.
Dwa pisma z tego samego dnia mówią więc każde co innego: jedno, że pozew jest jeszcze projektem i strona przeciwna dopiero ma się wypowiedzieć, drugie, że mam zapłacić opłatę za postępowanie sporne.
Przeciwko ustaleniu kosztów można wnieść środek prawny Erinnerung — postępowanie w tym przedmiocie jest bezpłatne i nie jest związane żadnym terminem.
El mismo día en que la tesorería me envió la factura de 17 643 €, el tribunal me notificó también esta providencia. En ella se afirma que a ambos demandados potenciales se les remite el proyecto de demanda de 2 de octubre de 2024 y que el plazo en el que la parte contraria puede pronunciarse sobre mi solicitud de justicia gratuita se prorroga hasta el 20 de noviembre de 2024.
El tribunal habla, pues, con sus propias palabras de un PROYECTO de demanda y de demandados POTENCIALES. El procedimiento se hallaba en la fase de decisión sobre la justicia gratuita, fase que en Derecho alemán está exenta de tasas judiciales. La tasa conforme al KV-GKG 1210 — la que ese mismo día se me facturó por 17 643 € — nace únicamente con la interposición de la demanda.
Dos documentos de la misma fecha dicen, por tanto, cosas distintas: uno, que la demanda es todavía un proyecto y que la contraparte aún debe pronunciarse; el otro, que debo pagar la tasa del procedimiento contencioso.
Contra la tasación de costas cabe interponer el recurso de Erinnerung — el procedimiento es gratuito y no está sujeto a plazo alguno.
Lo stesso giorno in cui la cassa mi ha inviato la fattura di 17 643 €, il tribunale mi ha notificato anche questo provvedimento. Vi si legge che a entrambi i potenziali convenuti viene trasmessa la bozza dell'atto di citazione del 2 ottobre 2024 e che il termine entro cui la controparte può prendere posizione sulla mia istanza di gratuito patrocinio è prorogato al 20 novembre 2024.
Il tribunale parla dunque con parole proprie di una BOZZA dell'atto e di potenziali convenuti. Il procedimento era nella fase della decisione sul gratuito patrocinio, e tale fase è secondo il diritto tedesco esente da spese di giustizia. Il contributo di cui al KV-GKG 1210 — quello fatturatomi lo stesso giorno per 17 643 € — sorge solo con la proposizione della domanda giudiziale.
Due atti della stessa data dicono quindi ciascuno una cosa diversa: l'uno, che la domanda è ancora una bozza e la controparte deve ancora pronunciarsi; l'altro, che devo pagare il contributo per il procedimento contenzioso.
Contro la liquidazione delle spese può essere proposto il rimedio dell'Erinnerung — il procedimento è gratuito e non soggetto ad alcun termine.
Le jour même où la caisse m'a adressé la facture de 17 643 €, la juridiction m'a également notifié cette ordonnance. Elle y indique que le projet d'assignation du 2 octobre 2024 est transmis aux deux défendeurs potentiels et que le délai dans lequel la partie adverse peut prendre position sur ma demande d'aide juridictionnelle est prorogé jusqu'au 20 novembre 2024.
La juridiction parle donc, de ses propres mots, d'un PROJET d'assignation et de défendeurs POTENTIELS. La procédure se trouvait au stade de la décision sur l'aide juridictionnelle, stade qui, en droit allemand, est exempt de frais de justice. Le droit prévu au KV-GKG 1210 — celui qui m'a été facturé le même jour à hauteur de 17 643 € — ne naît qu'avec l'introduction de l'action.
Deux documents du même jour disent ainsi chacun autre chose : l'un, que l'action n'est encore qu'un projet et que la partie adverse doit encore s'exprimer ; l'autre, que je dois acquitter le droit afférent à la procédure contentieuse.
Le recours dit Erinnerung peut être formé contre la liquidation des frais — la procédure est gratuite et n'est soumise à aucun délai.
Samma dag som kassan sände mig räkningen på 17 643 € delgav domstolen mig även detta beslut. I det anges att utkastet till stämningsansökan av den 2 oktober 2024 översänds till båda potentiella svarandena och att den frist inom vilken motparten kan yttra sig över min ansökan om rättshjälp förlängs till den 20 november 2024.
Domstolen talar alltså med egna ord om ett UTKAST till stämningsansökan och om POTENTIELLA svarande. Förfarandet befann sig i skedet för beslut om rättshjälp, och det skedet är enligt tysk rätt fritt från domstolsavgifter. Avgiften enligt KV-GKG 1210 — den som samma dag fakturerades mig med 17 643 € — uppkommer först när talan väcks.
Två handlingar från samma dag säger alltså var sin sak: den ena att talan ännu är ett utkast och att motparten först ska yttra sig, den andra att jag ska betala avgiften för tvisteförfarandet.
Mot kostnadsberäkningen kan rättsmedlet Erinnerung ges in — förfarandet är avgiftsfritt och inte bundet av någon frist.
Einen Monat nach Klageerhebung, am 6. November 2024, stellte mir die Landesjustizkasse Bamberg — die zentrale Kasse der bayerischen Justiz — eine Rechnung über 17 643 € an Gerichtskosten aus. Der Streitwert beträgt 1 000 000 €, der Satz 3,0 nach KV-GKG 1210, die Zahlungsfrist zwei Wochen.
Entscheidend ist, was dem vorausging. Die Klage habe ich elektronisch eingereicht, versehen mit einer fortgeschrittenen elektronischen Signatur. Das Landgericht Landshut hat sie in dieser Form angenommen, die Akte unter 23 O 2699/24 angelegt und die Kosten berechnen lassen — die Form der Einreichung störte bei keinem dieser Schritte, und niemand verlangte etwas von mir. Gerade auf Grundlage der so eingereichten Klage entstand der Anspruch über 17 643 €.
Die Belehrung über die Form steht dabei auf dieser Rechnung selbst: Die Kasse führt auf der Rückseite aus, dass eine einfache E-Mail den gesetzlichen Anforderungen nicht genügt. Sie wusste es also bereits im November — die Rechnung stellte sie dennoch aus, und das Gericht führte das Verfahren fort.
Die Wende kam am 12. Dezember 2024, als ich eine einstweilige Verfügung beantragte — eine gerichtliche Anordnung gegenüber der Schufa Holding AG, meine informierte Einwilligung in die Datenverarbeitung vorzulegen. Dasselbe Gericht, das die Klage ohne Vorbehalt angenommen hatte, teilte plötzlich mit, so gehe es nicht, und verlangte eine qualifizierte elektronische Signatur.
Die qualifizierte Signatur habe ich mir beschafft. Umgehend kam eine weitere Anforderung hinzu — ein sicherer Übermittlungsweg. Die Bedingungen kamen also nicht auf einmal, sondern nacheinander: Jedes Mal, wenn ich die vorherige erfüllt hatte, tauchte eine neue auf.
Darin liegt der Kern. Beide Bedingungen stehen in derselben Vorschrift, und das Gericht hätte sie in einem einzigen Schreiben nennen können, zusammen mit dem Weg, auf dem die Eingabe zu übermitteln ist. Stattdessen dosierte es sie — und jede Runde kostete Wochen bei einem Antrag, der drohenden Schaden abwenden sollte. Solange es um die Zahlung der Gebühr ging, genügte die elektronische Einreichung ohne Vorbehalt. Zum Hindernis wurde sie erst, als das Gericht gegen die Beklagte tätig werden sollte.
Gegen den Kostenansatz kann der Rechtsbehelf der Erinnerung eingelegt werden — das Verfahren darüber ist gebührenfrei und an keine Frist gebunden. Er ist an das Gericht zu richten, nicht an die Kasse, und kann ohne Anwalt eingelegt werden.
One month after the action was brought, on 6 November 2024, Landesjustizkasse Bamberg — the central treasury of the Bavarian judiciary — issued me an invoice for €17,643 in court fees. The value in dispute is €1,000,000, the rate 3.0 under KV-GKG 1210, payable within two weeks.
What matters is what preceded it. I filed the action electronically, bearing an advanced electronic signature. The Landgericht Landshut accepted it in that form, opened the file under 23 O 2699/24 and had the fees assessed — the form of filing was no obstacle at any of those steps, and no one demanded anything of me. It was precisely on the basis of the action filed in that way that the claim for €17,643 arose.
The guidance on form appears on this very invoice: on its reverse the treasury states that a simple e-mail does not meet the statutory requirements. It therefore knew this already in November — it issued the invoice nonetheless, and the court continued the proceedings.
The turn came on 12 December 2024, when I applied for an interim injunction — a court order against Schufa Holding AG to produce my informed consent to the processing of my data. The same court that had accepted the action without reservation suddenly stated that this was not possible and required a qualified electronic signature.
I obtained the qualified signature. A further requirement promptly followed — a secure transmission channel. The conditions thus did not come at once but one after another: each time I met the previous one, a new one appeared.
That is the heart of it. Both conditions stand in the same provision, and the court could have named them in a single letter, together with the route by which the filing was to be transmitted. Instead it doled them out — and each round cost weeks in an application meant to avert imminent harm. So long as it was about paying the fee, electronic filing sufficed without reservation. It became an obstacle only when the court was to act against the defendant.
The remedy of Erinnerung may be lodged against the assessment of costs — proceedings on it are free of charge and subject to no time limit. It is addressed to the court, not to the treasury, and may be lodged without a lawyer.
Mesiac po podaní žaloby, 6. novembra 2024, mi Landesjustizkasse Bamberg — centrálna pokladnica bavorskej justície — vystavila faktúru na 17 643 € ako súdny poplatok. Hodnota sporu je 1 000 000 €, sadzba 3,0 podľa položky KV-GKG 1210, splatnosť dva týždne.
Rozhodujúce je, čo tomu predchádzalo. Žalobu som podal elektronicky, opatrenú pokročilým elektronickým podpisom. Landgericht Landshut ju v tejto podobe prijal, spis pod značkou 23 O 2699/24 založil a poplatok dal vyčísliť — forma podania mu neprekážala ani pri jednom z týchto krokov a nikto odo mňa nič nedožadoval. Práve na základe takto podanej žaloby vznikol nárok na 17 643 €.
Poučenie o forme je pritom priamo na tejto faktúre: pokladnica na druhej strane uvádza, že obyčajný e-mail nespĺňa zákonné požiadavky. Vedela to teda už v novembri — faktúru napriek tomu vystavila a súd v konaní pokračoval.
Zvrat prišiel 12. decembra 2024, keď som žiadal predbežné opatrenie — súdny príkaz voči Schufa Holding AG, aby predložila môj informovaný súhlas so spracúvaním údajov. Ten istý súd, ktorý žalobu prijal bez výhrad, zrazu oznámil, že takto to nejde, a požadoval kvalifikovaný elektronický podpis.
Kvalifikovaný podpis som si zaobstaral. Vzápätí pribudla ďalšia požiadavka — zabezpečený prenosový kanál. Podmienky teda neprišli naraz, ale postupne: zakaždým, keď som predchádzajúcu splnil, objavila sa nová.
V tom je jadro veci. Obe podmienky stoja v tom istom ustanovení zákona a súd ich mohol uviesť v jedinom liste spolu s tým, ktorou cestou podanie doručiť. Namiesto toho ich dávkoval — a každé kolo stálo týždne pri návrhu, ktorý mal odvrátiť hroziacu škodu. Kým išlo o zaplatenie poplatku, elektronické podanie postačovalo bez výhrad. Prekážkou sa stalo až vtedy, keď mal súd konať proti žalovanému.
Proti vyčísleniu trov možno podať opravný prostriedok Erinnerung — konanie o ňom je bezplatné a nie je viazané žiadnou lehotou. Adresuje sa súdu, nie pokladnici, a možno ho podať bez advokáta.
Mjesec dana nakon podnošenja tužbe, 6. studenoga 2024., Landesjustizkasse Bamberg — središnja blagajna bavarskog pravosuđa — izdala mi je račun na 17 643 € na ime sudske pristojbe. Vrijednost predmeta spora iznosi 1 000 000 €, stopa 3,0 prema KV-GKG 1210, rok plaćanja dva tjedna.
Odlučujuće je ono što je tome prethodilo. Tužbu sam podnio elektronički, s naprednim elektroničkim potpisom. Landgericht Landshut ju je u tom obliku prihvatio, spis pod brojem 23 O 2699/24 otvorio i dao obračunati troškove — oblik podneska nije smetao ni u jednom od tih koraka i nitko od mene ništa nije tražio. Upravo je na temelju tako podnesene tužbe nastalo potraživanje od 17 643 €.
Pouka o obliku nalazi se pritom na samom ovom računu: blagajna na poleđini navodi da obična elektronička pošta ne udovoljava zakonskim zahtjevima. Znala je to dakle već u studenome — račun je unatoč tome izdala, a sud je postupak nastavio.
Preokret je uslijedio 12. prosinca 2024., kada sam tražio privremenu mjeru — sudski nalog prema Schufa Holding AG da dostavi moj informirani pristanak na obradu podataka. Isti sud koji je tužbu prihvatio bez primjedbi odjednom je priopćio da tako ne ide i zatražio kvalificirani elektronički potpis.
Kvalificirani potpis sam pribavio. Odmah je pridošao još jedan zahtjev — siguran put dostave. Uvjeti dakle nisu došli odjednom, nego jedan za drugim: svaki put kada sam prethodni ispunio, pojavio se novi.
U tome je bit. Oba uvjeta stoje u istoj odredbi i sud ih je mogao navesti u jednom dopisu, zajedno s putem kojim podnesak dostaviti. Umjesto toga ih je dozirao — a svaki je krug stajao tjedne kod prijedloga koji je trebao otkloniti prijeteću štetu. Dok je bila riječ o plaćanju pristojbe, elektroničko podnošenje bilo je dostatno bez primjedbi. Preprekom je postalo tek kada je sud trebao postupiti protiv tuženika.
Protiv obračuna troškova može se podnijeti pravni lijek Erinnerung — postupak po njemu je besplatan i nije vezan nikakvim rokom. Upućuje se sudu, ne blagajni, i može se podnijeti bez odvjetnika.
Miesiąc po wniesieniu pozwu, 6 listopada 2024 r., Landesjustizkasse Bamberg — centralna kasa bawarskiego wymiaru sprawiedliwości — wystawiła mi rachunek na 17 643 € tytułem opłaty sądowej. Wartość przedmiotu sporu wynosi 1 000 000 €, stawka 3,0 według KV-GKG 1210, termin płatności dwa tygodnie.
Rozstrzygające jest to, co temu poprzedzało. Pozew złożyłem drogą elektroniczną, opatrzony zaawansowanym podpisem elektronicznym. Landgericht Landshut przyjął go w tej formie, założył akta pod sygnaturą 23 O 2699/24 i zlecił naliczenie kosztów — forma pisma nie przeszkadzała na żadnym z tych etapów i nikt niczego ode mnie nie żądał. Właśnie na podstawie tak wniesionego pozwu powstało roszczenie o 17 643 €.
Pouczenie o formie znajduje się przy tym na samym tym rachunku: kasa na odwrocie stwierdza, że zwykła poczta elektroniczna nie spełnia wymogów ustawowych. Wiedziała o tym zatem już w listopadzie — rachunek mimo to wystawiła, a sąd prowadził postępowanie dalej.
Zwrot nastąpił 12 grudnia 2024 r., gdy wnosiłem o zarządzenie tymczasowe — nakaz sądowy wobec Schufa Holding AG o przedłożenie mojej świadomej zgody na przetwarzanie danych. Ten sam sąd, który pozew przyjął bez zastrzeżeń, nagle oświadczył, że tak się nie da, i zażądał kwalifikowanego podpisu elektronicznego.
Kwalifikowany podpis sobie zapewniłem. Niezwłocznie doszedł kolejny wymóg — bezpieczna droga przekazu. Warunki nie przyszły więc naraz, lecz jeden po drugim: za każdym razem, gdy spełniłem poprzedni, pojawiał się nowy.
W tym tkwi sedno. Oba warunki znajdują się w tym samym przepisie i sąd mógł je wskazać w jednym piśmie, wraz z drogą, którą pismo należy doręczyć. Zamiast tego dawkował je — a każda runda kosztowała tygodnie przy wniosku, który miał zapobiec grożącej szkodzie. Dopóki chodziło o zapłatę opłaty, wniesienie elektroniczne wystarczało bez zastrzeżeń. Przeszkodą stało się dopiero wtedy, gdy sąd miał działać przeciwko pozwanemu.
Przeciwko ustaleniu kosztów można wnieść środek prawny Erinnerung — postępowanie w tym przedmiocie jest bezpłatne i nie jest związane żadnym terminem. Kieruje się je do sądu, nie do kasy, i można je wnieść bez adwokata.
Un mes después de interponer la demanda, el 6 de noviembre de 2024, la Landesjustizkasse Bamberg — la tesorería central de la justicia bávara — me emitió una factura de 17 643 € en concepto de tasas judiciales. La cuantía del litigio es de 1 000 000 €, el tipo 3,0 conforme al KV-GKG 1210, con plazo de pago de dos semanas.
Lo decisivo es lo que precedió. Presenté la demanda por vía electrónica, con firma electrónica avanzada. El Landgericht Landshut la admitió en esa forma, abrió el expediente con el número 23 O 2699/24 y ordenó liquidar las costas — la forma de presentación no estorbó en ninguno de esos pasos y nadie me exigió nada. Fue precisamente sobre la base de la demanda así presentada como nació el crédito de 17 643 €.
La instrucción sobre la forma figura en esta misma factura: la tesorería señala al dorso que un simple correo electrónico no cumple los requisitos legales. Lo sabía, pues, ya en noviembre — aun así emitió la factura, y el tribunal continuó el procedimiento.
El giro llegó el 12 de diciembre de 2024, cuando solicité una medida cautelar — un mandamiento judicial frente a Schufa Holding AG para que aportara mi consentimiento informado al tratamiento de datos. El mismo tribunal que había admitido la demanda sin reservas comunicó de pronto que así no era posible y exigió una firma electrónica cualificada.
Me procuré la firma cualificada. Acto seguido se añadió otra exigencia — un canal de transmisión seguro. Las condiciones no llegaron, pues, de una vez, sino una tras otra: cada vez que cumplía la anterior, aparecía una nueva.
Ahí radica el núcleo. Ambas condiciones figuran en la misma disposición y el tribunal pudo indicarlas en un solo escrito, junto con la vía por la que presentar el documento. En lugar de ello las dosificó — y cada ronda costó semanas en una solicitud destinada a evitar un daño inminente. Mientras se trataba de pagar la tasa, la presentación electrónica bastaba sin reservas. Se convirtió en obstáculo solo cuando el tribunal debía actuar contra la demandada.
Contra la tasación de costas cabe interponer el recurso de Erinnerung — el procedimiento es gratuito y no está sujeto a plazo alguno. Se dirige al tribunal, no a la tesorería, y puede interponerse sin abogado.
Un mese dopo il deposito dell'atto introduttivo, il 6 novembre 2024, la Landesjustizkasse Bamberg — la cassa centrale della giustizia bavarese — mi ha emesso una fattura di 17 643 € a titolo di spese di giustizia. Il valore della causa è di 1 000 000 €, l'aliquota 3,0 secondo KV-GKG 1210, con termine di pagamento di due settimane.
Ciò che conta è quanto lo ha preceduto. L'atto introduttivo l'ho depositato per via elettronica, munito di firma elettronica avanzata. Il Landgericht Landshut lo ha accolto in tale forma, ha aperto il fascicolo con il numero 23 O 2699/24 e ha fatto liquidare le spese — la forma del deposito non è stata d'ostacolo in nessuno di questi passaggi e nessuno mi ha chiesto nulla. È proprio sulla base dell'atto così depositato che è sorto il credito di 17 643 €.
L'avvertenza sulla forma figura sulla fattura stessa: la cassa precisa sul retro che una semplice e-mail non soddisfa i requisiti di legge. Lo sapeva dunque già a novembre — la fattura l'ha emessa comunque, e il tribunale ha proseguito il procedimento.
La svolta è arrivata il 12 dicembre 2024, quando ho chiesto un provvedimento cautelare — un ordine giudiziale nei confronti di Schufa Holding AG di produrre il mio consenso informato al trattamento dei dati. Lo stesso tribunale che aveva accolto l'atto senza riserve ha improvvisamente comunicato che così non era possibile e ha richiesto una firma elettronica qualificata.
La firma qualificata me la sono procurata. Subito si è aggiunta un'ulteriore richiesta — un canale di trasmissione sicuro. Le condizioni non sono dunque arrivate tutte insieme, ma una dopo l'altra: ogni volta che avevo soddisfatto la precedente, ne compariva una nuova.
Qui sta il nucleo. Entrambe le condizioni figurano nella stessa disposizione e il giudice avrebbe potuto indicarle in un'unica lettera, insieme alla via con cui trasmettere l'atto. Le ha invece centellinate — e ogni giro è costato settimane in una domanda destinata a prevenire un danno imminente. Finché si trattava di pagare il contributo, il deposito telematico bastava senza riserve. È diventato un ostacolo solo quando il giudice avrebbe dovuto agire contro la convenuta.
Contro la liquidazione delle spese può essere proposto il rimedio dell'Erinnerung — il procedimento è gratuito e non soggetto ad alcun termine. Va indirizzato al giudice, non alla cassa, e può essere proposto senza avvocato.
Un mois après l'introduction de l'action, le 6 novembre 2024, la Landesjustizkasse Bamberg — la caisse centrale de la justice bavaroise — m'a adressé une facture de 17 643 € au titre des frais de justice. La valeur du litige est de 1 000 000 €, le taux de 3,0 au titre du KV-GKG 1210, payable sous deux semaines.
Ce qui est décisif, c'est ce qui a précédé. J'ai introduit l'action par voie électronique, revêtue d'une signature électronique avancée. Le Landgericht Landshut l'a admise sous cette forme, a ouvert le dossier sous la référence 23 O 2699/24 et a fait liquider les frais — la forme du dépôt n'a gêné à aucune de ces étapes et personne ne m'a rien exigé. C'est précisément sur la base de l'action ainsi introduite qu'est née la créance de 17 643 €.
L'information sur la forme figure sur cette facture même : au verso, la caisse indique qu'un simple courrier électronique ne satisfait pas aux exigences légales. Elle le savait donc dès novembre — elle a néanmoins émis la facture, et la juridiction a poursuivi la procédure.
Le revirement est survenu le 12 décembre 2024, lorsque j'ai sollicité une mesure provisoire — une injonction judiciaire à l'encontre de Schufa Holding AG aux fins de production de mon consentement éclairé au traitement des données. La même juridiction qui avait admis l'action sans réserve a soudain indiqué que cela n'était pas possible et a exigé une signature électronique qualifiée.
Je me suis procuré la signature qualifiée. Aussitôt s'est ajoutée une nouvelle exigence — un canal de transmission sécurisé. Les conditions ne sont donc pas venues d'un coup, mais l'une après l'autre : chaque fois que j'avais satisfait à la précédente, une nouvelle apparaissait.
C'est là le cœur. Les deux conditions figurent dans la même disposition et la juridiction aurait pu les énoncer dans une seule lettre, avec la voie par laquelle transmettre l'acte. Elle les a au contraire distillées — et chaque tour a coûté des semaines dans une demande censée prévenir un dommage imminent. Tant qu'il s'agissait de payer les frais, le dépôt électronique suffisait sans réserve. Il n'est devenu un obstacle qu'au moment où la juridiction devait agir contre la défenderesse.
Le recours dit Erinnerung peut être formé contre la liquidation des frais — la procédure est gratuite et n'est soumise à aucun délai. Il s'adresse à la juridiction, non à la caisse, et peut être formé sans avocat.
En månad efter att talan väckts, den 6 november 2024, utfärdade Landesjustizkasse Bamberg — den bayerska rättsväsendets centrala kassa — en räkning till mig på 17 643 € i domstolsavgifter. Tvisteföremålets värde är 1 000 000 €, satsen 3,0 enligt KV-GKG 1210, med betalningsfrist på två veckor.
Det avgörande är vad som föregick detta. Talan gav jag in elektroniskt, försedd med en avancerad elektronisk underskrift. Landgericht Landshut godtog den i den formen, lade upp akten under 23 O 2699/24 och lät beräkna kostnaderna — ingivandets form hindrade inte i något av dessa steg och ingen krävde något av mig. Det var just på grundval av den så ingivna talan som fordran på 17 643 € uppkom.
Upplysningen om formen står på själva denna räkning: på baksidan anger kassan att ett vanligt e-postmeddelande inte uppfyller de lagstadgade kraven. Den visste det alltså redan i november — räkningen utfärdade den ändå, och domstolen fortsatte förfarandet.
Vändningen kom den 12 december 2024, när jag ansökte om ett interimistiskt förordnande — ett domstolsbeslut mot Schufa Holding AG om att förete mitt informerade samtycke till behandlingen av uppgifterna. Samma domstol som godtagit talan utan invändning meddelade plötsligt att det inte gick och krävde en kvalificerad elektronisk underskrift.
Den kvalificerade underskriften skaffade jag. Omgående tillkom ytterligare ett krav — en säker överföringsväg. Villkoren kom alltså inte på en gång, utan efter varandra: varje gång jag uppfyllt det föregående dök ett nytt upp.
Däri ligger kärnan. Båda villkoren står i samma bestämmelse och domstolen hade kunnat ange dem i ett enda brev, tillsammans med den väg på vilken handlingen skulle ges in. I stället doserade den dem — och varje omgång kostade veckor i en ansökan som skulle avvärja hotande skada. Så länge det gällde att betala avgiften räckte det elektroniska ingivandet utan invändning. Ett hinder blev det först när domstolen skulle agera mot svaranden.
Mot kostnadsberäkningen kan rättsmedlet Erinnerung ges in — förfarandet är avgiftsfritt och inte bundet av någon frist. Det riktas till domstolen, inte till kassan, och kan ges in utan advokat.
Das Gericht hat hier getan, was sich in dieser Sache wiederholt: Es hat mir ein Hindernis in den Weg gestellt, das das Gesetz nicht kennt.
Sowohl die Beschwerde als auch den Antrag auf einstweilige Verfügung habe ich per E-Mail mit qualifizierter elektronischer Signatur nach der eIDAS-Verordnung (EU) Nr. 910/2014 eingereicht. Die Klage hat das Gericht in dieser Form angenommen. Beim Antrag auf einstweilige Verfügung vom 11. Dezember 2024 teilte dasselbe Gericht jedoch mit, per E-Mail sei dies nicht möglich, und verwies mich auf den Postweg oder auf eine Signatur nach § 130d ZPO.
Das Gericht stützte sich auf § 130d ZPO. Diese Vorschrift gilt für mich nicht: Sie verpflichtet Rechtsanwälte, Behörden und juristische Personen des öffentlichen Rechts zur elektronischen Einreichung, nicht den sich selbst vertretenden Bürger. Zugleich teilte mir das Gericht nicht mit, auf welchem elektronischen Weg ich die Eingabe übermitteln kann — im Schreiben findet sich dazu kein Wort. Ich erhielt also den Verweis auf eine Vorschrift, die mich nicht betrifft, und eine Frist von sieben Tagen samt Wochenende, um mir selbst zusammenzureimen, was von mir verlangt wird.
Die Folge ist nicht formaler Natur. Die einstweilige Verfügung wehrt drohenden Schaden ab, dort entscheidet jeder Tag. Es handelt sich um eine Obstruktion und um einen erschwerten Zugang zum Gericht, der das Recht auf einen wirksamen Rechtsbehelf nach Artikel 47 der Charta der Grundrechte der EU und Artikel 6 EMRK berührt. Die Justiz wird dabei aus Steuern finanziert und ihre Digitalisierung aus Unionsmitteln kofinanziert, deren Inanspruchnahme nach der Verordnung (EU) 2020/2092 an die Wahrung der Rechtsstaatlichkeit einschließlich wirksamen Rechtsschutzes gebunden ist.
The court did here what recurs throughout this case: it placed in my way an obstacle that the law does not recognise.
I lodged both the complaint and the application for an interim injunction by e-mail bearing a qualified electronic signature under the eIDAS Regulation (EU) No 910/2014. The action itself was accepted by the court in that form. Yet for the application for an interim injunction of 11 December 2024, the same court stated that e-mail was not possible and directed me to the postal route or to a signature under § 130d ZPO.
The court relied on § 130d ZPO. That provision does not apply to me: it obliges lawyers, authorities and legal persons governed by public law to file electronically, not a citizen representing himself. At the same time, the court did not tell me by which electronic route I could file — the letter says not a word about it. What I received was a reference to a provision that does not concern me, and a time limit of seven days including a weekend in which to work out for myself what was expected of me.
The consequence is not formal. An interim injunction averts imminent harm; there every day counts. This is obstruction and impeded access to the court, touching the right to an effective remedy under Article 47 of the Charter of Fundamental Rights of the EU and Article 6 ECHR. The judiciary is financed from taxes and its digitalisation co-financed from Union funds, the use of which is, under Regulation (EU) 2020/2092, conditional on respect for the rule of law, including effective judicial protection.
Súd tu urobil to, čo sa v tejto kauze opakuje: postavil mi do cesty prekážku, ktorú zákon nepozná.
Sťažnosť aj návrh na predbežné opatrenie som podal e-mailom s kvalifikovaným elektronickým podpisom podľa nariadenia eIDAS (EÚ) č. 910/2014. Žalobu súd v tejto podobe prijal. Pri návrhu na predbežné opatrenie z 11. decembra 2024 však ten istý súd oznámil, že e-mailom to nejde, a poslal ma na poštu alebo na podpis podľa § 130d ZPO.
Súd sa oprel o § 130d ZPO. To ustanovenie sa na mňa nevzťahuje: ukladá povinnosť podávať elektronicky advokátom, úradom a právnickým osobám verejného práva, nie občanovi, ktorý sa zastupuje sám. Zároveň mi súd neuviedol, ktorou elektronickou cestou podanie doručiť môžem — v liste o tom nie je ani zmienka. Dostal som teda odkaz na paragraf, ktorý sa ma netýka, a lehotu sedem dní vrátane víkendu na to, aby som si sám domyslel, čo sa odo mňa žiada.
Dôsledok nie je papierový. Predbežné opatrenie odvracia hroziacu škodu, tam rozhoduje každý deň. Ide o obštrukciu a sťažený prístup k súdu, ktorý sa dotýka práva na účinný prostriedok nápravy podľa článku 47 Charty základných práv EÚ a čl. 6 Európskeho dohovoru. Justícia je pritom platená z daní a jej digitalizácia spolufinancovaná z fondov Únie, ktorých čerpanie je podľa nariadenia (EÚ) 2020/2092 viazané na dodržiavanie zásad právneho štátu vrátane účinnej súdnej ochrany.
Sud je ovdje učinio ono što se u ovom predmetu ponavlja: postavio mi je prepreku koju zakon ne poznaje.
I pritužbu i prijedlog za određivanje privremene mjere podnio sam elektroničkom poštom s kvalificiranim elektroničkim potpisom prema Uredbi eIDAS (EU) br. 910/2014. Tužbu je sud u tom obliku prihvatio. Kod prijedloga za privremenu mjeru od 11. prosinca 2024. isti je sud ipak priopćio da elektroničkom poštom to nije moguće te me uputio na poštu ili na potpis prema § 130d ZPO-a.
Sud se pozvao na § 130d ZPO-a. Ta se odredba na mene ne odnosi: obvezuje odvjetnike, tijela i pravne osobe javnog prava na elektroničko podnošenje, a ne građanina koji se sam zastupa. Istodobno mi sud nije naveo kojim elektroničkim putem podnesak mogu dostaviti — u dopisu o tome nema ni riječi. Dobio sam dakle upućivanje na odredbu koja me se ne tiče i rok od sedam dana s vikendom da sam dokučim što se od mene traži.
Posljedica nije formalna. Privremena mjera otklanja prijeteću štetu; ondje odlučuje svaki dan. Riječ je o opstrukciji i otežanom pristupu sudu, što zadire u pravo na djelotvoran pravni lijek iz članka 47. Povelje EU-a o temeljnim pravima i članka 6. EKLJP-a. Pravosuđe se pritom financira iz poreza, a njegova digitalizacija sufinancira sredstvima Unije čije je korištenje prema Uredbi (EU) 2020/2092 vezano uz poštovanje vladavine prava, uključujući djelotvornu sudsku zaštitu.
Sąd uczynił tu to, co w tej sprawie się powtarza: postawił mi przeszkodę, której ustawa nie zna.
Zarówno zażalenie, jak i wniosek o zarządzenie tymczasowe złożyłem pocztą elektroniczną z kwalifikowanym podpisem elektronicznym na podstawie rozporządzenia eIDAS (UE) nr 910/2014. Pozew sąd w tej formie przyjął. Przy wniosku o zarządzenie tymczasowe z 11 grudnia 2024 r. ten sam sąd oświadczył jednak, że pocztą elektroniczną nie jest to możliwe, i odesłał mnie na drogę pocztową albo do podpisu według § 130d ZPO.
Sąd oparł się na § 130d ZPO. Przepis ten mnie nie dotyczy: zobowiązuje adwokatów, organy i osoby prawne prawa publicznego do składania pism drogą elektroniczną, a nie obywatela występującego samodzielnie. Jednocześnie sąd nie wskazał mi, którą drogą elektroniczną mogę pismo doręczyć — w piśmie nie ma o tym ani słowa. Otrzymałem zatem odesłanie do przepisu, który mnie nie dotyczy, oraz termin siedmiu dni wraz z weekendem na to, bym sam się domyślił, czego się ode mnie wymaga.
Skutek nie jest formalny. Zarządzenie tymczasowe zapobiega grożącej szkodzie; tam liczy się każdy dzień. Jest to obstrukcja i utrudniony dostęp do sądu, co dotyka prawa do skutecznego środka prawnego z artykułu 47 Karty praw podstawowych UE oraz art. 6 EKPC. Wymiar sprawiedliwości jest przy tym finansowany z podatków, a jego cyfryzacja współfinansowana ze środków Unii, których wykorzystanie jest zgodnie z rozporządzeniem (UE) 2020/2092 uzależnione od poszanowania praworządności, w tym skutecznej ochrony sądowej.
El tribunal hizo aquí lo que se repite en este asunto: puso en mi camino un obstáculo que la ley no contempla.
Tanto la reclamación como la solicitud de medida cautelar las presenté por correo electrónico con firma electrónica cualificada conforme al Reglamento eIDAS (UE) n.º 910/2014. La demanda fue admitida por el tribunal en esa forma. Sin embargo, respecto de la solicitud de medida cautelar de 11 de diciembre de 2024, ese mismo tribunal comunicó que por correo electrónico no era posible y me remitió a la vía postal o a una firma conforme al § 130d ZPO.
El tribunal se basó en el § 130d ZPO. Esa disposición no me es aplicable: obliga a abogados, autoridades y personas jurídicas de derecho público a presentar electrónicamente, no al ciudadano que se representa a sí mismo. Al mismo tiempo, el tribunal no me indicó por qué vía electrónica puedo presentar el escrito — en la carta no hay una sola palabra al respecto. Recibí, pues, una remisión a una disposición que no me concierne y un plazo de siete días, fin de semana incluido, para deducir yo mismo qué se me exigía.
La consecuencia no es formal. La medida cautelar evita un daño inminente; ahí cada día cuenta. Se trata de obstrucción y de un acceso dificultado al tribunal, lo que afecta al derecho a la tutela judicial efectiva del artículo 47 de la Carta de los Derechos Fundamentales de la UE y del artículo 6 CEDH. La justicia se financia con impuestos y su digitalización se cofinancia con fondos de la Unión, cuyo uso está sujeto, según el Reglamento (UE) 2020/2092, al respeto del Estado de Derecho, incluida la tutela judicial efectiva.
Il tribunale ha fatto qui ciò che in questa vicenda si ripete: mi ha posto sul cammino un ostacolo che la legge non conosce.
Sia il reclamo sia la domanda di provvedimento cautelare li ho depositati per posta elettronica con firma elettronica qualificata ai sensi del regolamento eIDAS (UE) n. 910/2014. L'atto introduttivo è stato accolto dal tribunale in tale forma. Per la domanda cautelare dell'11 dicembre 2024 lo stesso tribunale ha però comunicato che per posta elettronica non era possibile, rinviandomi alla via postale o a una firma ai sensi del § 130d ZPO.
Il tribunale si è fondato sul § 130d ZPO. Tale disposizione non si applica a me: obbliga avvocati, autorità e persone giuridiche di diritto pubblico al deposito telematico, non il cittadino che si difende da sé. Al tempo stesso il tribunale non mi ha indicato con quale via telematica posso depositare l'atto — nella lettera non ve n'è parola. Ho ricevuto dunque il rinvio a una disposizione che non mi riguarda e un termine di sette giorni, weekend compreso, per intuire da solo che cosa mi si chiedeva.
La conseguenza non è formale. Il provvedimento cautelare previene un danno imminente; lì ogni giorno conta. Si tratta di ostruzione e di un accesso al giudice reso più difficile, il che incide sul diritto a un ricorso effettivo di cui all'articolo 47 della Carta dei diritti fondamentali dell'UE e all'articolo 6 CEDU. La giustizia è finanziata con le imposte e la sua digitalizzazione cofinanziata con fondi dell'Unione, il cui utilizzo è subordinato, ai sensi del regolamento (UE) 2020/2092, al rispetto dello Stato di diritto, compresa la tutela giurisdizionale effettiva.
La juridiction a fait ici ce qui se répète dans cette affaire : elle a dressé sur mon chemin un obstacle que la loi ne connaît pas.
J'ai introduit tant la réclamation que la demande de mesure provisoire par courrier électronique revêtu d'une signature électronique qualifiée au titre du règlement eIDAS (UE) n° 910/2014. Le recours lui-même a été admis par la juridiction sous cette forme. Pour la demande de mesure provisoire du 11 décembre 2024, cette même juridiction a toutefois indiqué que le courrier électronique n'était pas possible et m'a renvoyé à la voie postale ou à une signature au titre du § 130d ZPO.
La juridiction s'est fondée sur le § 130d ZPO. Cette disposition ne m'est pas applicable : elle oblige les avocats, les autorités et les personnes morales de droit public à déposer par voie électronique, non le citoyen qui se représente lui-même. Dans le même temps, la juridiction ne m'a pas indiqué par quelle voie électronique je peux déposer l'acte — la lettre n'en dit pas un mot. J'ai donc reçu un renvoi à une disposition qui ne me concerne pas et un délai de sept jours, week-end compris, pour deviner moi-même ce que l'on attendait de moi.
La conséquence n'est pas formelle. La mesure provisoire prévient un dommage imminent ; là, chaque jour compte. Il s'agit d'une obstruction et d'un accès au juge rendu plus difficile, ce qui touche au droit à un recours effectif au titre de l'article 47 de la Charte des droits fondamentaux de l'UE et de l'article 6 CEDH. La justice est financée par l'impôt et sa numérisation cofinancée par des fonds de l'Union, dont l'utilisation est subordonnée, au titre du règlement (UE) 2020/2092, au respect de l'État de droit, y compris une protection juridictionnelle effective.
Domstolen gjorde här det som återkommer i detta ärende: den ställde ett hinder i min väg som lagen inte känner till.
Både klagomålet och ansökan om interimistiskt förordnande gav jag in per e-post med kvalificerad elektronisk underskrift enligt eIDAS-förordningen (EU) nr 910/2014. Talan godtogs av domstolen i den formen. För ansökan om interimistiskt förordnande av den 11 december 2024 meddelade dock samma domstol att e-post inte var möjlig och hänvisade mig till postgången eller till en underskrift enligt § 130d ZPO.
Domstolen stödde sig på § 130d ZPO. Den bestämmelsen gäller inte för mig: den ålägger advokater, myndigheter och offentligrättsliga juridiska personer att ge in handlingar elektroniskt, inte en medborgare som för sin egen talan. Samtidigt upplyste domstolen mig inte om vilken elektronisk väg jag kan använda — i skrivelsen står inte ett ord om det. Jag fick alltså en hänvisning till en bestämmelse som inte rör mig och en frist på sju dagar inklusive helg för att själv lista ut vad som krävdes av mig.
Följden är inte formell. Ett interimistiskt förordnande avvärjer hotande skada; där räknas varje dag. Det rör sig om obstruktion och om en försvårad tillgång till domstol, vilket berör rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i Europakonventionen. Rättsväsendet finansieras med skattemedel och dess digitalisering samfinansieras med unionsmedel, vars användning enligt förordning (EU) 2020/2092 är villkorad av respekt för rättsstatens principer, inbegripet ett effektivt domstolsskydd.